Dalarö Historik
Invasion av ryska galärflottan.
11 juli 1719 insegling mot Kapellskär, ryssarna brände fastigheter längs hela skärgården, lämnade kusten 19 augusti till sitt öde- Brände delar av Dalarö.
Sandemars träslott från 1693 klarades från rysshärjningarna. Närliggande befästningar anlades under Gustav den II Adolfs tid 1623. Års 1636 inrättades lots- och tullkammare. Privilegier för krog 1628. Kyrkan tillkom 1650 med sin första klockstapel 1676- Kaplanen fick emellertid sitt boställe på Hässelmara, Ornö.
Vid 1600-talets slut fanns sålunda ett välutvecklat samhälle med inemot 200 personer. Orten hade under denna tid stor betydelse för svenska flottans som ankrade upp vid Dalarö. Sveriges stormaktsställning och de oroliga tiderna föranledde ytterligare försvarsbyggen. 1656 uppfördes Dalarö Skans, under 1700talet och fram till 1854 ingick det i Stockholms fasta försvar. Med detta skansbygge förlorade Dalarö sin betydelse för försvaret och blev en ”civil ort”.
Det är rätt intressant att studera hur strategiskt skansen har placerats för att bevaka flertalet sund mellan Ornö och fastlandet både åt norr och söder. Detta hindrade dock inte att ryssarna 1719 brände såväl Dalarö Samhälle som bebyggelsen på kringliggande öar, utom där den låg direkt under kanonerna. Möjligen var det den omständigheten som räddade Sandemars slott. På Dalarö skonades endast kyrkan medan övrig bebyggelse förstördes.
Man kan väl notera att samhället återuppbyggdes från ca 1749, där stora delar av bebyggelsen är restaurerad och ingår i nuvarande byggnadsbestånd. Tullhuset byggt 1788 var till för tre år sedan museum för tullverksamheten. Av oförklarliga skäl ansågs verksamheten inte vara lönsam utan flyttades till Stockholm. På hamnplan med bilangöring till Ornöfärjan ”Ebbas Dröm” låg intill 1950 en välkänd och berömd skärgårdskrog, som brann ner. Befolkningen bestod fram till början av 1800-talet av ca 500 personer. Nuvarande fasta boende inklusive Smådalarö är ca 1.800 personer. Dalarö med gränsande skärgårdsarkipelag besöks sommartid av tusentals turister.
Från slutet av 1800-talet byggdes ett flertal sommarvillor i ”schweizerstil” eller andra arkitektoniskt utsvävande stilarter av förmögna köpmän eller ämbetsfolk, också på spekulation. Underlag för hantverkare skapades och arbetstillfällen gavs för tjänstefolk. Villorna byggdes ofta med dubbla glasverandor och utsökta snickerier, längs stranden eller på högt belägna tomter med havsutsikt.
Författare som August Blanche, August Strindberg m.fl. samt konstnärer bl.a Anders Zorn vistades med sällskap i Dalarö.
Vid en svår brand en stormdag 1890 ödelades 27 hus i den gamla bebyggelsen mellan kyrkan och stranden. Kapellet och klockstapeln räddades. För att i någon mån råda bot på den okontrollerade gyttriga bebyggelsen gjordes 1893-94 en karta och stadsplan över samhället. Badorts- och sommarnöjesprägeln fanns under nästa sekel.
Vid en rundvandring noteras:
Från Lotsberget, utsikt över skärgårdslandskapet, glänsande öar, Jutholmen genuin bebyggelse från fiskarepoken. Fåtal fastighetsförsäljningar har skett, som regel har byggnaderna behållits genom arv inom familjerna.
Byggnader, förutom Tullhuset, snickarglädjen Socitetshuset, det lilla numera K-märkta båthuset ritat av von Heidenstams fader. Lotshuset numera ett litet vandrarhem med 8 bäddar. Anders Franzens forskarstuga.
Övrig bebyggelse...
